Världen själv del 2
Om subjektiva upplevelser
Naturvetenskapen försöker skapa modeller för hur världen är. Snart 400 års framgångar har lett till matematiska modeller över hur naturen fungerar - vi kallar dem naturlagar. En ledstjärna inom naturvetenskap är att hålla subjektiva upplevelser borta från det som undersöks.
Humanvetenskapen däremot försöker beskriva och förklara hur människor upplever världen: mening, tolkning och subjektiva förstapersons-upplevelser är här centrala begrepp.
I tysk tradition skiljer man på Naturwissenschaften och Geistewissenschaften. De förra sysslar med att förklara, erklären, de senare med att förstå, verstehen. Det har uppstått en oöverbryggbar klyfta mellan dessa vetenskapsgrenar.
Danielsson är naturvetare och jag förmodar att han som sådan är fostrad i att subjektiva upplevelser i princip är ointressanta. Redan på gymnasiet blir en laborationsrapport underkänd om egna upplevelser finns med. Vetenskaplig text skrivs i passiv form, för att understryka att det inte finns något kännande, tänkande subjekt med i processen. Det är väl gott så, eliminationen av subjektiva upplevelser i den vetenskapliga texten. Om forskaren inte kunde skilja på "objektiva data" och personliga upplevelserna skulle inte naturvetenskapen kunnat växa. [1]
Detta eliminationstänkande dras nu till sin spets av forskare som anser att ditt medvetande och dina upplevelser egentligen är illusioner, eller epifenomen (inget egentligt fenomen utan något som endast "råkar finnas"). Danielssons bok är en lång argumentation emot detta, full av referenser till just den filosofiska tradition som i detalj studerat upplevelser, fenomenologin. Exempelvis hänvisar han till Hans Jonas som beskriver hur synen på liv genomgått en 180-graderssväng genom historien. För länge sedan var allt liv. Människor levde sina liv med andra levande varelser, men även bergen, vinden och stjärnorna betraktades som levande. Med den naturvetenskapliga världsbilden förändras detta. Vi lever nu i ett dött mekaniskt universum. Från det faktum att materia kan finnas utan liv - drogs slutsatsen att "själ " kan finnas utan materia. Då uppstod dualismen, tydligast formulerad av Descartes. Han menade att universum består av två slags substanser den materiella och den "själsliga". Den sistnämnda finns endast hos människan, Våra kroppar, djur och annat liv fungerar i princip som maskiner. Även om de flesta naturvetare hävdar att de inte är dualister så visar Danielsson att dualismen visst lever kvar hos många av dem , fast nu i form av begreppet information.
Jag får återkomma till Danielssons bok, ska först koppla dualismens problem
till den pågående klimatkrisen genom att citera Gregory Bateson som 1972 skrev:
" .. om du själv lägger beslag på hela själsligheten, ser du världen omkring dig som själlös och därför inte berättigad att tas i beaktande i moralisk eller etisk mening .... Om detta är din relation till naturen, och du har en avancerad teknologi, är sannolikheten för din överlevnad lika stor som en snöboll i helvetet"[2]
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att ställa den kontrafaktiska frågan. Vad skulle hänt om det var pragmatismen (Peirce, Dewey och James) med sitt evolutionära perspektiv [3] istället för den analytiska filosofin och positivism (Russel och Frege) som inspirerade naturvetenskapen under 1900-talet ?
Det är snart 100 år sedan Dewey skrev
" Thus the question of the integration of mind-body in action is the most practical of all questions we can ask of our civilization. It is not just a speculative question; it is a demand:" [4]
[1] Men om man som jag är intresserad, inte direkt av de naturvetenskapliga produkterna (ex PV=nRT), utan av hur människor förstår dessa, så blir upplevelserna centrala. Jag är även övertygad om att själva upphovet till vetenskap, de kreativa idéerna som anar ett mönster och ställer upp hypoteser, har sina rötter djupt nere i våra kroppsliga upplevelser. Det finns gott om empiri bak detta t ex Lakoff & Johnson som inspirerat Danielsson. Jag ska utförligare beskriva deras filosofi i en senare blogg.
[2] Steps to an ecology of mind s 448
[3] Det skiljer sig från det som kallas evolutionär psykologi som utgår från att vårt beteende styrs av genetiska "program" - skillnaden får jag utveckla en annan gång.
[4] Dewey, J. (1928). Body and mind. Bulletin of the New York Academy of Medicine, 4(1), 3. Sid 8