Om förundran - Till minne av Jan-Olov

Undervisa, under - visa, visa under.

Lärarstudenter borde bli förundrade över den värld de ska undervisa om. Det ansåg Jan - Olov min tidigare rumskamrat på Högskolan Kristianstad. Han propsade på att få in ordet i kursplanerna.
Jag tror han resonerade som så att ju mer förundran man kan skapa hos de blivande lärarna, ju bättre undervisning i skolorna. Hans egen förundran över hur växter gror, fyrtaktsmotorns konstruktion eller hur en rullstensås har bildats kunde smitta av sig på lärarstudenterna. Jan-Olov var mångkunnig. Som bondson var han traktorentusiast med en hemsida med traktorljud. Han var även en jävel på att spela gitarr. En dag kom han till jobbet och berättade att fingrarna inte lydde honom som de brukade göra. Han hade fått ALS. Han fortsatte jobba och kämpade på så länge det gick. 2006 gick han bort.

Vi kan göra tankeexperimentet att Jan- Olov hade skrivit en skrivit en avhandling där han kunnat visa på den pedagogiska betydelsen av förundran. Kanske förundringspedagogik  blivit ett lika använt modeord som "lärandets objekt " eller "variationsteorin" ?