Kan robotar ha ett medvetande ?

Martin Ingvar, professor i klinisk neurofysiologi, ansåg att robotar skulle kunna kan ha ett medvetande.[1] Själv tror jag det är lika omöjligt som att tillverka en evighetsmaskin. Jag är övertygad om att en mekanisk robot inte kan ha äkta intentioner, inga genuint egna mål. Jag tror inte en robot kan känna sig stolt om den lyckas med något, inte heller känna sig frustrerad, trött, hungrig, törstig eller förälskad. Den kan utföra programmerarens mål och intentioner, vilket för en utomstående kan ge intryck av att det är någon hemma i roboten. Men det är som när barnet säger att dockan är ledsen. Få vuxna tror att det finns någon ledsen individ i dockan, men Martin Ingvar verkar tro att det kan finnas någon i roboten.  

Frågan är egentligen stor och handlar om hur man ser på sambandet mellan liv och medvetande. Filosofen Jonna Bornemark avslutar ett avsnitt av filosofiska rummet med orden :

"Det beror på hur man ser på naturen, som en mekanism eller som levande" [i]

Jag antar att de flesta biologer inte gör någon skillnad på levande organismer och maskiner. Organismer är maskiner som består av biomolekyler som följer ett genetiskt program. De kanske skulle de påpeka  att vitalism, idén att levande organismer förutom materia även skulle ha en speciell "livskraft", den idén övergavs för hundra år sedan.  

Traditionell biologi exkluderar teleologi (målinriktat beteende) man sätter citationstecken kring "vill" när man ser ett till synes målinriktat beteende hos en organism. Man föredrar att kalla det teleonomi "som -om"-teleologi. Det som ser ut att vara en målinriktad handling är egentligen ett genetiskt program som selekterats fram. Om organismer endast följer ett program, så kan man stoppa in det i en robot.

Som lärare i biologi har jag inte varit bekväm med denna syn. Speciellt inte eftersom jag menar att jag som biologisk varelse kan sätta upp mål och handla efter detta ( ialla fall anser jag mig själv kunna det).

Sakta börjar  den traditionella synen  ifrågasättas. Varela & Weber menar just att svaret på vilken status man ger teleologi är skiljelinjen på hur man ser på den levande naturen [2]. Evolutionen i sig har inget mål, men organismer och grupper av organismer har mål (t ex att överleva), vilket planeter, vulkaner, och glaciärer inte har. Jag kanske ska påpeka att det är inte är återuppväckande av den gamla vitalismen utan handlar om teorier om  självorgansation, dynamiska system m.m. 

Jag tänkte lyfta fram några synpunkter från robotforskare som blir tvungna att fundera över sambandet mellan liv och medvetande.

Robert Brooks revolutionerade robotforskningen i slutet på 80-talet med sina insektsrobotar som var byggda efter en ny princip. Intelligens växer ur en kropp. Han insåg att om man ska härma mänsklig intelligens så måste man förstå hur det vuxit fram. Det som evolutionen lagt väldigt lång tid på, att kunna ta sig fram överleva och reproducera sig i en dynamisk omgivning, är en bas som måste finnas innan det som utvecklats nyligen på vår planet: problemlösning, språk, expertkunskap. Den "kunskap " hans robotar hade kom ur deras kroppsliga interaktioner med världen. När han hållit på några år med sina insektsrobotar som ändå framstår som simpla jämfört med t ex en kackerlacka. 1997 skriver han

" Kanske vi har missat någon organiserande princip hos biologiska system " Han menar inte att man behöver gå bortom matematik, fysik, kemi eller biokemi men det är något fundamentalt där vi kanske måste tänka om.[3]

2001 skriver han i tidskriften Nature [4] hur vi har blivit mycket bra på att göra modeller över den döda naturen: vätskor, material, planetrörelser, atomexplosioner etc. Men att vi fortfarande är dåliga på att göra modeller av levande system, både i den lilla och i den stora skalan. Vad är det som missas? Han söker inte svaren hos de teoretiska biologer som tagit sig an frågan.[5]

Robotar har ingen "livsuppgift" - de sysslar inte med det som allt liv gör: att upprätthålla sig själv. Känslor hos organismer är sammanflätat med homeostas (att hålla en konstant inre miljö). Det är inte alldeles enkelt att stoppa in något sådant i en robot ( den har ingen "äkta " homeostas att upprätthålla - ingen "livsuppgift").

Froese och Ziemke är två robotforskare som adresserar frågor kring mål just till biologer [6] .Den rådande synen att målinriktat beteende inte finns hos organismer utan att det endast är " som -om" är en dålig hjälp när de ska konstruera sina system.
De reflekterar även över sin egen situation som levande varelser. De ser det som en självmotsägelse att de inte själv skulle handla efter genuina mål, när de sitter och teoretiserar.

[i] Filosofiska Rummet 22 maj 2016 https://sverigesradio.se/avsnitt/721959

[1] Han påstår det i Filosofiska Rummet https://sverigesradio.se/avsnitt/514570 .
Jag ifrågasätter det i ett Youtubeinlägg : se nedan

[2] Weber, A., & Varela, F. J. (2002). Life after Kant: Natural purposes and the autopoietic foundations of biological individuality. Phenomenology and the cognitive sciences, 1(2), 97-125. Andra som funderat över hur teleologi uppstått är .  Stuart Kaufmann, Terrence Deacon, Alicia Juarrero .

[3] Brooks, R. A. (1997). From earwigs to humans. Robotics and autonomous systems, 20(2), 291-304.

[4] Brooks, R. (2001). The relationship between matter and life. Nature, 409(6818), 409-411.

[5] Som t ex den teoretiske biologen Robert Rosen som inspirerat Ulf Danielssons senaste bok - se nedan!  

[6] Froese, T., & Ziemke, T. (2009). Enactive artificial intelligence: Investigating the systemic organization of life and mind. Artificial Intelligence, 173(3-4), 466-500.