"Då kan vi lägga ned hela naturvetenskapen"

"the idea that intelligence emerges from a subjective basis will not rest easy with many people - particulary scientists. "[1]

Att allt tänkande, även vetenskapligt sådant, har sin grund i kroppsliga upplevelser kan för naturvetare vara lite svårsmält. När jag tyckte mig ha lyckats förklara detta för en kollega (forskare i ekologi) var reaktionen: " Då kan vi lägga ned hela naturvetenskapen". En hörnpelare i naturvetenskaplig forskning är ju eliminering av subjektiva upplevelser. Jag har en hypotes om att alla naturvetare mer eller mindre lider av det som kallas den cartensianska ångesten: Antingen kan vi nå exakt kunskap om hur världen är eller så hamnar vi i det relativistiska träsket, där varje sanning är så god som en annan, det finns ingen tredje väg.

Om en evolutionärt sinnad biolog tänker ett varv till så borde ju själva idén om att vi skulle vara utrustade med något rationellt förnuft som kan studera världen "helt från utsidan" te sig en aning absurd. Varifrån skulle isåfall detta förnuftiga medvetande härstamma från? Platons idévärld? Dualismen smyger sig på.

Om man påstår att subjektiva kroppsliga upplevelser är grund i allt tänkande så kan det vara bra att följa Fransisco Varelas [2] råd att inte halka ned i något av hjulspåren:

1) Förneka upplevelser till förmån för teoretiska konstruktioner
eller
2) Förneka vetenskapliga insikter till förmån för naiva okritiska upplevelser.

Jag förmodar att ekologen tror att om man inte halkar ned i 1) så kommer man automatiskt att halka ned i 2). Enligt teorin [3] att allt vårt tänkande har sin grund i kroppsliga upplevelser så blir 1) ett omöjligt alternativ om vi vill förstå hur människor överhuvudtaget förstår någonting (det som på fint språk kallas epistemeologi). Det gäller således att inte halka ned i något av dem.

För Danielsson (se tidigare bloggar) så är just det förkroppsligade medvetandet länken mellan vetenskapens abstrakta symboler och den stökiga världen. Vad innebär det egentligen? All vetenskap uttrycks i något slags språk (ord eller matematiska symboler). Dessa ord eller symboler betyder något. Vad ett språkligt uttryck betyder kallas semantik. "Vardagssemantik" är oproblematisk. Vi har levt i en språklig värld sedan vi var små och oftast förstår vi varandra, så vi behöver aldrig fundera särskilt mycket över var ordens betydelser finns. Den klassiska synen har varit att i vårt medvetande finns begrepp i form av symboler (ord). Dessa symboler kopplar (på något sätt) till hur världen "är".

Grundidén hos kroppsbaserad kognition är egentligen väldigt enkel. Samma system vi har för kroppslig interaktion med världen används vid begreppsbildning, resonerande och språk. Det är egentligen inget märkligt om man funderar över medvetandets evolution. Sinnesorgan och nervsystem har utvecklats för att guida rörelser. Minnessystem för att veta hur vi ska handla. När en organism interagerar med världen så uppstår mönster i hjärnans sensoriska (sinnen) , motoriska (rörelse) och emotionella system. Tänkande är en reaktivering av dessa mönster.

Ett förspråkligt barn som interagerar med körsbär gör det med alla sinnen. Det uppstår mönster i de olika sensoriska (syn, smak, lukt, känsel etc), motoriska (hur man håller , tuggar ett körsbär) och emotionella systemen ( om det känns bra eller dåligt). När barnet i fortsättningen ser ett körsbär så känner det igen det genom att aktivera dessa mönster. När barnet sedan får ett ord för "körsbär " så är det fortfarande samma mönster som aktiveras., dvs upplevelsen av körsbär. Det är den kognitiva semantikens grundidé, konkreta begrepp är förankrade i våra kroppsliga upplevelser inte (som klassisk semantik) en koppling till hur världen "är". 

Det här är grunden i vårt tänkande, sedan har vi som människor en förmåga att ta ett steg tillbaka och reflektera över våra upplevelser. Endast fokusera på några aspekter - t ex körsbärets form eller färg.  Skulle barnet bli bärforskare kanske hen, för att kunna kommunicera på ett effektivt sätt med kolleger, behöver definiera ett körsbär. Det är då man till slut kan tro att begreppet körsbär finns och hanteras i medvetandet endast i form av en definition (som bäret är ). Så har många filosofer sedan Aristoteles trott att vi hanterar begrepp - separerat från våra upplevelser. Även inom begreppspsykologin trodde man att begrepp finns i vårt medvetande i det formatet , tills man på allvar började undersöka hur folk använder begrepp. Då visar det sig att de finns i samma system som de uppkom i , d.v.s de sensoriska , motoriska och emotionella systemen. 

Den uppmärksamme läsaren kanske påpekar att många begrepp ( demokrati , rättvisa , entropi, elektroner etc.) är abstrakta och således inte kan ha någon förankring i dessa system.  Men vi förankrar våra abstrakta begrepp via metaforer och analogier. Det finns många belägg att det är där de abstrakta begreppen har sin mening. 

Undervisning handlar för mig om att göra något obegripligt begripligt. De nya abstrakta begreppen måste kopplas till begrepp som redan är meningsfulla. När det tydligt stod klart för mig att mening är förankrad i kroppsliga upplevelser, då lyfte min undervisning. Att använda metaforer i undervisning är gammal lärarkunskap. Vad som är nytt är att det kan ges en teoretisk förklaring på hur det går till. Att få en bättre förståelse av vad förståelse är kan 

Ekologen som uttryckte oro om vi inte kan undersöka världen från ett totalt "objektivt" perspektiv  behöver inte vara orolig. Naturvetenskapen kan fortsätta att utforska världen. Frågor vi vill ha svar på kan vi fortsätta ställa , metoder hur vi ska ta reda på dessa,  kan diskuteras och utvecklas. 
Även om man samtidigt måste vara medvetens om att det kanske är så som etologen Sverre Sjölander uttryckte det: själva  verkligheten har en evolution . Fast han menar nog så som vi uppfattar den. 

[1] Don Tucker  Mind from body sid 254 

[2] Chilensk neurofysiolog, teoretisk biolog och kognitionsvetare som var med och grundade den nya riktningen inom kognitionsvetenskap som kallas enactivism. Jag ska göra en närmre presentation av honom senare.

[3] Det finns olika varianter av denna. Det går under benämningar som: andra generationens kognitionsvetenskap, enactivism, kroppsbaserad kognition m.m. Den har sina rötter i biologi, pragmatism och fenomenologi.