7 saker vi brukar tro på - men som kanske inte är sanna

Jesper Hoffmeyer

I september i fjol gick dansken Jesper Hoffmeyer bort.  I sin sista bok sammanfattar han sitt livslånga sökande över vad han anser vara fel i naturvetenskapens beskrivning av hur den levande världen fungerar.  Han gör det som filosofiskt kunnig biokemist och menar likt Danielsson (tidigare blogg) att naturvetenskapen behöver förändras (även om de skiljer sig i flera avseende).

I slutet på  70-talet läste jag hans bok  "Flykten från det levande".  Nu sitter jag med hans sista bok 7 ting vi plejer att tro på .... men som måske ikke er sanne .. Som biokemist på 70-talet var han kritisk mot den rådande reduktionismen inom biologin. Djur och växter reduceras till ting och människor beskrivs som viljelösa offer för sina gener.  Då hade han inte riktigt fått kläm på var felet låg.  Nu 40 år senare  formulerar han det som ett inom naturvetenskap acceptabelt begrepp av  betydelse och mening. Han har varit med och startat en ny forskningsgren, biosemiotik. En syntes mellan biologi och semiotik ( studiet av teckens mening). Till skillnad från generationer av humanister som betraktat människan som det enda djur som inte helt och hållet styrs av naturlagar, så anser biosemiotikerna att  livssfären är genomträngd av teckenprocesser och betydelse. Mening har evolutionära rötter. 

I den ickelevande naturen kan vi med hjälp av naturlagarna förutsäga vad  som kommer att hända. Men levande organismer har kontroll över sin energiomsättning så när ljud, ljus molekyler etc.  registreras av en organism så initieras en handling av en tolkande agent. Något tolkas som något : "hot", "mat" ,"skydd" etc.  

De flesta håller med om människor är tolkande agenter. Som sådana kan de ge upphov till att något sker. Ett fullskaligt kärnvapenkrig kan utlösas genom att en president tolkar ett meddelande ( ljudvågor i luften , bläckpluttar på ett papper, prickar på en datorskärm) som ett hot.
Det betyder att det finns två  olika orsaker till att något sker i universum. 
Kausala samband som styrs av naturlagar  och mänskliga beteende där mening och tolkning är centralt.

Hoffmeyer menar att mening har djupa evolutionära rötter. Han vill ha ett naturvetenskaplig acceptabelt begrepp över hur evolutionen av mening gått till. När levande varelser via sinnena tolkar tecken så har de alternativa handlingsmöjligheter , en semiotisk frihet av varierande grad.  Skillnaden mellan en daggmask och en människa är inte att daggmasken styrs av naturlagarna och människan har en fri vilja, utan en gradskillnad. Daggmasken har starkt begränsade repetoar av semiotisk kompetens . Människan individuellt och speciellt som social varelse har utvecklat den semiotiska friheten mycket långt. 

När biologer slår knut på sig

Biosemiotiken har knappast gjort någon succé inom biologin. Jag gissar att du får fråga många biologer innan någon ens hört talas om den. Men den den växer långsamt. Hur förhåller sig biologer till det uppenbara att djur beter sig målinriktat - teleologi ?  Hoffmeyer menar de vill vara med i naturvetenskapens gemenskap. De försöker slå knut på sig själva för undvika att säga att organismer har ett målinriktat beteende ("agency"). Tricket är att se på gener som program och att organismernas beteende helt och hållet bestäms av dessa program. Det sker slumpmässiga mutationer och omkombinationer av dessa program. Organismen är endast något som slaviskt följer detta program. De mest lyckade programmen är de som fortplantar sig. Det ser endast ut som om de har ett målinriktat beteende. Sådan "som om teleologi" kallas teleonomi. På så vis kan man rädda sig kvar i naturvetenskapens kausallogik: linjära orsak - verkan samband .  Slippa blanda in att någon  tolkar eller vill något.  
Är datorprogram en bra metafor för att beskriva gener  ? 
Är det kanske en dålig, rentav missvisande  metafor ?   Det finns biologer som menar det .....jag får återkomma till dessa.